Min själs vandring….
Jag älskar att vandra….
Att vara på väg någonstans.
Kanske möts vi i nån korsning?
Jag går dit mina drömmar för mig….
Och vet ni vad det värsta är?
Det är svetten, värken, ångesten och självransakan
som driver mig ut på vägen gång efter gång.
En längtan efter att helt till fullo förstå vem jag är,
vad jag skall göra
och hur salen jag hamnade här
Skuggbruden
Någonstans sitter en man allen,
medan dygnen förbi honom hastar;
han sitter som skuren ut i sten
men ingen skugga han kastar.
Ugglor hackar hans huvuds nöd
under vintermånens ny,
vässar näbben, tror han är död
under junis stjärnströdda sky.
Det kommer en dam i klädnad grå
när skymning faller i snåret,
ett ögonblick tycks hon stilla stå
och fläta blommor i håret.
Han vaknar, löst från sin hamn av sten,
från bannet i vilket han står;
han griper henne med kött och ben,
hennes skugga han kring sig slår.
Men aldrig går hon med stolt behag
mer under stjärnornas här:
hon bor under jord, där ingen dag
och inga nätter är.
Men en gång vart år öppnas griftens hus
och krafter i natten dugga,
då dansar de intill gryningens ljus
och kastar en enda skugga.
Tolkien
